Vargasommar

Titel: Vargasommar

Författare: Hans Rosenfeldt

Utgivningsår: 2020

Utgivare: Norstedts

Språk: Svenska

Genre: Spänningsroman, Deckare

Om boken:

En död varg. En våldsam knarkuppgörelse. En kvinnlig lönnmördare av sällan skådat slag. På bara några dagar vänds tillvaron upp och ner för Haparandapolisen Hannah Wester. När det visar sig att en varg som hittats död i skogen har rester av en människa i magen förstår Hannah att det här inte blir en sommar som alla andra.

Den döde som vargen ätit av kan snart kopplas till en blodig knarkuppgörelse i Finland. Men hur hamnade han i skogen utanför Haparanda? Och vart har knarket och pengarna tagit vägen?

Hannah och hennes kolleger börjar vända på alla stenar för att ta reda på vad som hänt. Men tiden är knapp, det finns andra som är på jakt efter bytet. Som ryska Katja. När hon dyker upp drabbas staden av flera oväntade och brutala händelser. På några dagar vänds tillvaron upp och ner i Haparanda - inte minst för Hannah och flera av de inblandade som måste konfrontera saker i det förflutna de försökt förtränga eller lämna.

Recension:

Att "Vargasommar" nominerades till Adlibrispriset för bästa deckare är föga förvånande. Komplexiteten gör denna spänningsroman oförutsägbar och intressant. Parallella händelser i ett nät av ledtrådar och villospår vävs skickligt ihop i ett tempo som förväntas. Brutaliteten är delvis omfattande vilket jag personligen uppskattar.
        Att det hela utspelar sig i Haparanda är ett genidrag. Närheten till Finland och Ryssland inbjuder till samarbeten över landgränserna, vilket gör att det kommer bli extra spännande att följa Haparandaserien.

      Språket är avskalat, utan onödiga ord och krusiduller. Det skapar medvetet en intensitet som passar utmärkt för spänningsromaner. Även om språket är enkelt är boken inte helt lättläst. Det händer mycket och är mycket att hålla reda på, vilket inte gör berättelsen lättsam. Den kan av vissa säkert uppfattas som en aning rörig. För min del är det precis så som jag vill ha det.

       Hans besitter en skicklighet att skapa karaktärer som är utöver det vanliga. I täten finns en kvinnlig protagonist som på ytan är som vi förväntar oss, nämligen en skicklig och lite butter polis med ett besvärligt privatliv. Men författaren har många ess i skjortärmen för att göra henne mer intressant. Personligen kändes det som en frisk fläkt att hon både är stark och sårbar, samtidigt som klimakteriebesvären gör henne extra mänsklig och trovärdig.
        Här överöses vi inte med onödiga karaktärer, utan varje individ utgör en viktig del i pusslet. Alla med sin personlighet, vilket gör att samtliga bikaraktärer känns intressanta och meningsfulla för berättelsen. Karaktärer som gör att en vill analysera deras beteenden och låta tankarna spinna vidare.

       Med få ord komponerar han meningar som säger mycket om omgivningarna. Det känns som en befinner sig i Haparanda, vilket tyder på antingen bra research eller att Hans är bekant med staden. Både i valet av karaktärer och skildringar kan en skönja skickligheten att måla upp hur det är att leva och bo där.

      Rekommenderas till den som gillar djupa, intensiva och komplexa spänningsromaner.

Betyg: 4 av 5