Narnia: Häxan och Lejonet

Titel: Narnia: Häxan och Lejonet
Serie: Berättelsen om Narnia
Utgivningsår: 2016 (1950)
Utgivare: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 182
Språk: Svenska
Genre: Barnböcker, Fantasy, Klassiker

Om boken:

C.S. Lewis älskade och tidlösa böcker om landet Narnia; I Häxan och lejonet kommer syskonen Pevensie till Narnia, där den Vita Häxan härskar och det är evig vinter. Men det sägs att den dag då fyra av Adams och Evas söner och döttrar kommer till landet, då börjar våren och lejonet Aslan återvänder och befriar landet.

Recension:

Det hör inte till vanligheterna att jag läser en barnbok, men sedan mina barn blev för stora för barnböcker händer det att jag saknar dem. Det ligger någon slags magi över många barnberättelser som gör att en alltid kommer minnas dem. Medan många böcker en läser som vuxen kommer att bli glömda inom några månader, lever många böcker en läste som barn kvar inom en, kanske för att de är med och formar den individ en skall växa upp till att bli.
Förutom att många Astrid Lindgren böcker fortfarande ligger mig varmt om hjärtat är "Narnia: Häxan och Lejonet" en av de böcker som jag minns från min barndom. "Häxan och Lejonet" är, även om den skrevs först, den andra boken i den välkända serien "Berättelsen om Narnia" och är den bok i serien som lämnat störst avtryck hos mig.

Huvudkaraktärerna är som barn i allmänhet, även om författaren lyckas göra dem relativt intressanta ur ett barns perspektiv. Jag hade gärna sett att flickorna fick vara lite starkare och göra lite mer nytta, inte bara vara giftasdugliga, men författaren kommer undan med det då den ursprungliga boken skrevs 1950 då kvinnosynen var en annan, vilket jag också förklarade för mina barn innan jag läste böckerna för dem.
Huvudkaraktärerna var bra men det var framförallt häxan som jag fann förtrollande. Hon är en riktigt välgjord karaktär, som gör allt i berättelsen, trots att hon inte är huvudkaraktär. Hon är inte bara ondskan själv, utan en vacker och stark kvinna. Sedan har jag alltid varit svag för magiker åt det kyliga hållet. Som barn var jag också övertygad om att hon var iskall för att hon var ensam, och vem vet, kanske ligger det något i det.
Lejonet som imponerade på mig som barn, är jag dock inte lika fascinerad över som vuxen, men hans karaktär och budskapet han för med sig är ändå nödvändig för berättelsen. Dessutom, vilket barn tycker inte om lejon?

Miljöbeskrivningarna är en stor del av upplevelsen i denna fantasy. Författaren gör det enkelt för barn att föreställa sig den magiska värld som ligger inbäddat i ett tjockt täcke av snö och is.

Fantasin får leka när läsaren presenteras för alla möjliga varelser, som kanske inte alla barn känner till sedan innan. Bara det är ett stycke av magiska intryck för den ovane fantasy läsaren.

Jag finner författarens lättsamma språk och sätt att stundtals vända sig till läsaren charmerande. Även om han skriver den vuxne läsaren på näsan är det ett fantastiskt sätt att kommunicera med ett barn för att de skall kunna föreställa sig saker fullt ut.

Berättelsen ses ofta som en analogi för den kristna frälsningshistorien och det religiösa budskapet är klart och tydligt, vilket kan förstöra upplevelsen för den som är ateist eller av annan tro. Men jag kan även finna vissa detaljer som också går emot vad kristendomen förespråkar, men som förbättrar slutet av berättelsen.
Denna tidlösa berättelse fungerar fortfarande. Även om det kanske kan vara bra att barnen förstår skillnaden på hur mäns och kvinnors olika roller såg ut förr och hur det ser ut nu, så tror jag inte att det gör någon större skillnad eftersom barn idag ofta är väl medvetna om hur samhället borde vara.

Betyg: 3 av 5