Mellan Ljungskile och Istanbul

Titel: Mellan Ljungskile och Istanbul

Författare: Christer Johansson

Utgivningsår: 2026

Utgivare: Lindelöws bokförlag

Språk: Svenska

Genre: Samtida roman

Om boken:
Tomas sätter punkt för ett långt arbetsliv inom vuxenpsykiatrin och flyttar samtidigt till ett soldattorp utanför Ljungskile. Hans långvariga missbruk av alkohol har givit honom skuldkänslor och Tomas frågar sig om det går att skapa ett gott liv som nykter alkoholist. Den nyvunna friheten som pensionär får Tomas att undra: Vem är jag nu? Hur bygger jag ett nytt liv och blir vän med det som varit?

Recension:

"Mellan Ljungskile och Istanbul" är en modern samtida roman som speglar sökandet efter meningen med livet som nykter alkoholist i pensionsåldern. En fin berättelse där det egentligen inte händer så mycket, utan boken är en mer filosofisk och stillsam skildring om livet självt. Kanske är det just det filosofiska tänkandet och ransakandet som gör att jag inte tröttnar utan vill läsa vidare.

Jag tycker om författarens sätt att skriva, de korta meningarna gör att en får en känsla av att allt han berättar är definitivt, samtidigt som han svävar ut och lämnar frågor utan svar. Tempot är stillsamt och lågmält, men aldrig tråkigt, vilket bevisar att författaren kan skriva. Bitvis upplevdes berättelsen mer som en mogen mans dagbok eller kanske en memoar. Och han går så djupt in i funderingarna att läsaren får tid att tänka till, tid att känna, fundera. Älskar att han låter läsaren klura på saker utan att ge raka svar på allt.

Författarens sätt att berätta gör att vi lär känna huvudkaraktären riktigt på djupet, vi känner hans kamp, hans skam, hans drömmar och förhoppningar om något mer. Det finns inte mycket dialog i boken, vilket leder till att vi inte bara får lära känna bikaraktärerna genom hans ögon, utan gör att vi får en större förståelse för vem protagonisten är under ytan. Vi får en känsla av att han efter ett långt arbetsliv och en lång tids missbruk bara längtar efter att få leva utan att livet passerar obemärkt. Huvudkaraktären känns som tagen ur verkligheten, och det har lagts väldigt mycket krut på att läsaren ska få en tydlig bild av honom, vilket författaren lyckats med.

Skildringarna av miljön är utspridda och skickligt dolda så de smälter in i handlingen. Detaljerna är specifika och vackert beskrivet vilket gör att läsaren har lätt att ta sig till dem. Jag besökt flera av platserna han nämner i förbifarten och kan se dem framför mig, men andra hade nog gynnats av några meningar miljöbeskrivningar om dessa smultronställen. Det var dock inget som störde läsningen.

Berättelsen hade nog gynnats av att kortas ner något, men "Mellan Ljungskile och Istanbul" är en alltjämt angenäm läsning överlag. Och jag rekommenderar den till läsare som vill ha lite mer lågmäld läsning med en stor dos eftertanke. Om du har en försmak för memoarer/biografier kommer du sannolikt uppskatta denna givande berättelse.