Likfarmen

Titel: Likfarmen

Författare: Elin Edberg

Utgivningsår: 2024

Utgivare: Swedish Zombie

Språk: Svenska

Genre: Skräck

Om boken:
Sharon Miller har flyttat från Tennessee till en liten avkrok på den västerbottniska landsbygden för att vara med och starta ett rättstafonomiskt center, där man studerar hur döda kroppar bryts ner under olika förhållanden. Med sig har hon sin fru Hélène, som genom sin bröstcancerdiagnos gjort att döden kommit obehagligt nära. I den tryckande sommarhettan läggs objekt 68 ut i terrängen för att ruttna. Men det är något som stör Sharon. En dissonans som hon inte kan ignorera. Snart jagas hon av en mörk närvaro som tvingar sig in i hennes verklighet med smaken av dyigt vatten. Medan det blir allt svårare att skilja verklighet från mardröm kan hon inte låta bli att återvända till objektet. Den är inte som de andra kalla och stumma kropparna. Den vill säga henne något.

Likfarmen är en motbjudande skildring av döden och dess hänsynslösa slutgiltighet. Bland de krälande insekterna döljer sig sorg som sakta övergår i vansinne.

Recension:

"Likfarmen" är en välskriven kortroman som jag har väldigt svårt att placera i ett fack - kategorin skräck räcker liksom inte till. Berättelsen är så mycket mer än bara ruttnande lik, krälande insekter och grinande skallar. Den har det där psykologiska djupet en finner i en riktigt bra roman. Som en rutinerad skräckläsare har jag väldigt hög tröskel, vilket gör att det krävs mycket för att skrämma och äckla mig, men för den som tycker att det är lite läbbigt med döda kroppar, likmask och annat kan den här boken vara nog så ryslig och motbjudande.

     Det jag fastnade för var författarens tillvägagångssätt att förkroppsliga mänskliga rädslor, och hur läsaren sakta vaggas in i en känsla av otrygghet och vansinne. Med ett till synes enkelt språk lyckades hon på ett uttrycksfullt och levande sätt få verkligheten och fantasin att flyta samman till en kladdig smet, och på sätt skapa en verklighetstrogen berättelse.

     Miljöbeskrivningarnas stora roll är det som är grädden på moset. Med bravur lyckas författaren på ett grafiskt vis skildra både omgivning, stämning och känslor vilket förstärker allt läsaren känner och jag bara älskar hur hon drar ut varenda liten detalj till sin spets. Så nästa gång jag går på skogspromenad i Umeå kommer jag säkert att tänka på den här boken på grund av det psykologiska djupet och hemskheterna som utspelar sig i dessa vänsterbottniska marker.

    Boken är inte särskilt lång men den känns ändå precis lagom. Det gör att den är en perfekt start för den som vill utmana sina rädslor och kanske ta skräckläsandet till nästa nivå, men samtidigt inte bli skrämd från vettet. Jag uppskattade boken väldigt mycket och kommer definitivt återvända till den här författaren.