Katten – en metafysisk saga

Titel: Katten - en metafysisk saga

Författare: Wizaria

Utgivningsår: 2025

Utgivare: Wizaria Publishing

Språk: Svenska

Genre: Självhjälpsbok, filosofisk roman

Om boken:

Katten – en metafysisk saga.

Döden fick lydigt sätta sig i väntrummet den där dagen. Istället kom en vit katt och hämtade honom. Med sina djupblå ögon och lite för stora öron som fladdrade i vinden, ledde den honom ut från konferensrummet. Bort från styrelsemötet, livet och tiden.

Katten tar honom med till en stuga vid sjön Insikten i Mellanvärlden. Där får han möta sig själv i helt nya sammanhang, se vad som finns bortom tiden och öppna upp delar av sitt medvetande som han inte haft tillgång till tidigare.

Var slutar den här sagan? Kommer han ta bilen tillbaka till den verklighet han lämnat? Eller väljer han en tidlös tillvaro på en strand i Ingenheten?

Det här är en berättelse som vill göra det obegripliga begripligt. En resa både utåt och inåt i det mänskliga medvetandet. Från universums bortre gräns till en plats i mikrokosmos som är så liten att den nästan inte finns. Katten ger dig en ny bild av det vi kallar verkligheten. Följ med på en hisnande resa!

Recension:

"Katten - en metafysisk saga" är något av en självhjälpsbok i fiktivt format. Den påminner lite om andlig fantasy, vilket är en ytterst spännande mix som fungerar väl. Och just för att det är en fiktiv bok är den lättsam och det är lättare att ta till sig de existentiella frågorna och fundera över dem. Eller så låter en det bara vara en mysig saga. Det är upp till var och en.

Författarens berättarförmåga gör att allt flyter på utan att bli mastigt, även om vissa frågor kan upplevas djupa. Det lättlästa språket underlättar, och skapar en trivsam stämning. Denna kortroman är en bladvändare med korta kapitel. En perfekt bok att läsa på språng eller plocka upp lite då och då, samtidigt som varje kapitel hinner sjunka in mellan lästillfällena.

Boken kretsar kring två karaktärer, varav den ena är en katt, vilket jag tycker är ett intressant drag och jag gillar det. Det förändrar hela karaktären i berättelsen, och gör den lite mer unik i sin genre. Den blir mer underhållande, samtidigt som jag blir mer nyfiken. När det kommer till den mänskliga karaktären hade jag velat se lite mer djup i bokens inledning, för att få lite mer medkänsla för honom från början. Det är dock inget som stör min syn på karaktären i sig.

Miljöbeskrivningarna är mysiga och hemtama. Läsaren färdas in i en annan verklighet, samtidigt som vi befinner oss i vad som på ytan ser ut att vara vilken stuga vid vilken sjö som helst. Jag gillar hur författaren använder sina miljöskildringar, och hur han lyckas göra de metafysiska delarna mer greppvänliga för den som inte är lika filosofiskt lagd.

Det här med självhjälpsböcker brukar inte vara min grej, men den här boken fann jag tänkvärd och dessutom underhållande i sitt fiktiva format. Därför skulle jag ändå rekommendera den både till mer andliga läsare, och till läsare som inte är det utan bara gillar sagor och fantasy.