Iakttagen

Titel: Iakttagen

Författare: Anna Piippolainen

Utgivningsår: 2025

Utgivare: Frö Förlag

Språk: Svenska

Genre: Spänningsroman

Om boken:
När Bella ärver ett gammalt hus på landet ser hon det som en välsignelse. En chans att börja om i lugn och ro, kanske även att få svar på de frågor hon burit på så länge. Men huset visar sig vara en förbannelse. Inget fungerar, den enda grannen hon har på flera kilometer är en tjurig före detta polis, och i den råa ensamheten kan hon inte undgå en konstant, krypande känsla, av att vara iakttagen.

Recension:

"Iakttagen" är en riktigt intressant spänningsroman, en imponerande debut som höll greppet om mig redan från början. Jag slukade den fullkomligt, vilket inte händer mig allt för ofta. Att kalla boken för en spänningsroman räcker egentligen inte till, eftersom det i min mening är en bok som blandar det bästa av två världar, nämligen mörk spänning och en gnutta passionerad romance som bryter av. Bitvis snuddar hon vid psykologisk skräck som kryper in under skinnet på ett sätt som jag älskar. Ett fullkomligt briljant drag av författaren.
     Även om jag ganska tidigt listade ut ungefär hur det skulle sluta, så fanns det fortfarande många frågor kvar att få svar på och författaren lyckades behålla min nyfikenhet till sista sidan.

Språket är styrkan som bär upp hela boken. Det är både medryckande och drivande, samtidigt upplevs författarens sätt att skriva nästan poetiskt och träffar rakt i hjärtat. Förutom några upprepande fraser, så är det hela otroligt vackert och levande.

Vi får följa två stycken protagonister parallellt. Därmed får vi uppleva allt från bådas perspektiv, på liknande sätt som vi finner i relationsromaner. Flera perspektiv är något som faller mig i smaken då det medför en djupdykning i både karaktärernas agerande och deras karaktärsdrag. Framför allt förstärker två perspektiv den lite enemy to lovers -känsla som kretsar kring kärlekshistorien. Båda karaktärerna är högst trovärdiga och har underhållande personligheter. Även om det finns lite stereotypiskt över dem båda, finns det ändå ett djup hos dem med sina fasader och känslomässiga skörhet.

Genom skickliga miljöbeskrivningar och gestaltning, i samklang med det underbara språkbruket, förvandlar författaren den perfekta idyllen till något mörkt och skrämmande. En olycksbådande stämning som är svår att värja sig från genomsyrar hela berättelsen. Det högst verklighetstrogna hotet berör och naggar på trygghetskänslan, och det är inte svårt att känna den paranoia och det självtvivel som karaktärerna upplever.

Författaren kunde dragit ut på slutet lite grann för att öka spänningen och hålla läsaren på halster lite till, men det finns egentligen inga större brister som påverkar läsupplevelsen. Det här är tveklöst en av de bästa böckerna jag läst i år och rekommenderar den varmt till läsare som vill ha mörk spänning med vibbar av het romance.