Folk som sår i snö

Titel: Folk som sår i snö

Författare: Tina Harnesk

Utgivningsår: 2022

Utgivare: Bokfabriken

Antal sidor: 314

Språk: Svenska

Genre: Roman, Feelgood, Samer, Samtidsroman

Om boken:

VINNARE AV ÅRETS BOK 2023!

Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått.

Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg.

Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Kan Norrbotten ge Kaj en plats att slå rot och kommer Mimmi våga be honom om det hon längtar efter mer än allt? För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat.

Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.

Recension:
Religioner, kultur och traditioner har alltid intresserat mig, kanske var det nyfikenheten på detta som redan i tonåren gjorde att människor från andra länder lockade mig. Att "Folk som sår i snö" blev årets bok 2023 spelade ingen större roll för min del. Det var mitt ständigt sökande efter hur en levde förr som fick mig att vilja läsa om samer, en folkgrupp som jag beklagligt nog inte kan så mycket om, men vars kultur jag alltid beundrat. Jag kan dock mycket väl förstå hajpen över denna fantastiska bok.
Det är nästan så att jag saknar ord för att beskriva "Folk som sår i snö". Den är helt enkelt en bok som måste upplevas. Endast en skicklig författare kan klara av att skriva en så fantastisk bok när det egentligen inte händer så mycket, men att berättelsen ändå innehåller så ofantligt mycket.
Handlingen är inte innovativ. Den skiljer sig inte mycket från något som en läst förr. Ibland är det lite upprepningar och handlingen kan till och med verka lite spretigt emellanåt, då vi slängs mellan nutid och tillbakablickar, men ändå vävs allt ihop i slutet av boken till en tät mönstrad matta i färgglada färger.

Skildringen av miljön och kulturen är vacker, och mysig. Det samiska perspektivet och den norrländska naturen gör att själva tillvaron känns drömsk och fast i ett annat århundrade.

Styrkan i boken ligger i språket och sättet att skriva. Författaren behärskar språkteknikens hemligheter och får texten att kännas levande och flöda som en vacker prosadikt, vilket förhöjer läsuppleveslen. Med sina ord lyckas författaren med lätthet trycka på alla de rätta knapparna för att ge läsaren en känslomässig berg- och dalbana. Det är anmärkningsvärt då väldigt få böcker berör mig så på djupet. Även sorgen och allvaret blir till något fint, när vi får uppleva den vackraste och djupaste sortens kärlek, en äkta kärlek som bara uppstår sinsemellan när man känt varandra länge och som så få författare lyckas skildra.

Karaktärsbygge är också en av författarens starkare sidor. Huvudkaraktärerna är gjorda med så mycket omsorg och kärlek att de fyller en av värme och flera av dem har drag som en kan känna igen sig i. Det är som om författaren lyckats fånga deras själva essens och skapat så oförglömliga karaktärer att det nästan är som att en känner dem på riktigt. Framför allt faller jag pladask för gamla, älskvärda Máriddja. En färgsprakande, kärleksfull kvinna som är lite av en hjältinna där hon försvarar sitt och sitt eget med björnspjutet i hand. En av väldigt få karaktärer som inte bara får mig att dra lite på munnen, utan får mig även att småskratta, och jag vill bara ge henne en stor kram.

Denna känslobomb är en omfamning som en vill stanna kvar i, och som nästan når toppbetyg. En resa som jag sent skall glömma, så jag hade önskat en uppföljare om det gamla parets liv.

Betyg: 4 av 5