Det bästa som har hänt mig
Titel: Det bästa som har hänt mig
Författare: Johanna Schreiber
Utgivningsår: 2019
Utgivare: Bokförlaget Forum
Antal sidor: 360
Språk: Svenska
Genre: Modern och samtida skönlitteratur
Om boken:
Att få barn – det är ändå meningen med livet. Eller? För Ermina, Freddie och Sigrid har vägen till graviditetstestets plus sett helt olika ut. Men nu sitter de där. Med skrikande bebisar, läckande bröst och en partner som inte förstår. Alla tre frågar de sig samma sak: Är det så här det ska kännas?
När mammagruppen inte levererar annat än lögner om ljuv sömn och tacksamhet, springer Ermina av en slump på Freddie och Sigrid och de bildar en egen grupp. Trots sina olikheter svetsas de samman i en vänskap som hjälper dem att hantera förlossningsdepression, kamp mot gravidkilon och en jämställdhetsfixerad men frånvarande sambo. Tillsammans inser de att inget någonsin är som man tror och att även mammor måste få byta latten mot champagne ibland.
Recension:
När jag satte mig ner för att skriva den här recensionen fann jag knappt orden, så mycket snurrade runt i mitt huvud. Vissa böcker kräver lite tid att smälta och fundering innan en uttrycker sig om den. "Det bästa som har hänt mig" är en sådan bok. Det är en riktig bladvändare med högt tempo, och det är så mycket som händer och många känslor rörs upp. Hela boken är en känslostorm av glädje, sorg, besvikelse, bitterhet, ilska och vänskap.
Författaren ägnar ingen större tid på miljöbeskrivningar, även om platser nämns, vilka säkert stockholmare känner till, men som inte säger mig någonting. Jag är ett fan av djupa miljöbeskrivningar och jag hade väl önskat lite mer av den varan för att kunna flytta mig till platserna i tanken, men jag tycker ändå inte att avsaknaden av miljön skadar berättelsen så mycket i detta fall. Eftersom boken skildrar nyblivna mammors liv känns miljön mindre viktig. Det är den inre resan som de går igenom som ska vara och är i centrum i en sådan här viktig berättelse.
Författarens sätt att beskriva mammalivet är ärligt och saknar de fasader som faktiskt är en del av vårt samtida samhälle. Johanna kastar oss ogenerat in i tabubelagda ämnen, det är framför allt det jag uppskattar med henne. En totalt (tillsynes) orädd författare som vågar ta upp det ingen pratar om: förlossningsdepressioner, kolik, rädslan om vad andra skall tycka, förlossningssmärtor, minskat sexliv, tröttheten och framförallt det dåliga självförtroendet mammor brottas med dagligen. Det är främst en bok som skulle, även om den är fiktiv, vara till nytta för nyblivna och kommande mammor. Men också en bok för oss mammor att känna igen oss i. Mer sånt till folket!
Karaktärerna som alla kämpar med mammarollen och sig själva på sitt sätt, är alla tre yviga stockholmare som hänger på sociala medier, gärna festar och bryr sig om sitt utseende lite för mycket, lite som storstadskvinnor i allmänhet. Även den blyga kvinnan lockas snart ur sitt skal och blir även hon lite hetsig och livlig. Jag var lite skeptisk till dessa huvudkaraktärer i början av boken, lite rädd att de skulle förbli så ytliga som människor faktiskt är med sin skyddsbarriär uppe, men för varje sida lär vi känna dem lite mer och en känner igen sig lite i alla tre kvinnorna, vilket gör att de faktiskt växer. Så här i efterhand känns det som att det faktiskt skulle kunna finnas möjlighet till en uppföljare här.
Betyg: 3,5 av 5