Demoner

Titel: Demoner
Författare : Lotta Varga
Utgivningsår: 2025
Utgivare: Lava förlag
Antal sidor: 338
Språk: Svenska
Genre: Relationsroman, Psykologiskt drama
Om boken:
Efter ett halvt liv i ensamhet möts Alex och Lotta. Båda har tappat hoppet, men deras möte förändrar allt. De hittar en djup förståelse och en ovillkorlig kärlek som bryter känslan av utanförskap.
Den dagen markerar en ny början. Kanske var det ingen slump att de fann varandra. Tillsammans växer en kraft som hjälper dem att möta sina inre demoner och stå emot det mörker som omger dem, från familjens förväntningar till samhällets fördomar.
Berättelsen om Alex och Lotta handlar om kärlek – men inte i traditionell mening. Den handlar om kärlekens förmåga att befria en människa. En frihet som kommer av att acceptera varandra för dem vi verkligen är — att leva autentiskt i sanning.
Deras livsöde är en uppmaning att fundera över vad som hindrar oss från att vara vårt sanna jag. En inspiration till att möta livet precis som det är. Att var du än befinner dig finns alltid en möjlighet att resa dig igen, mot alla odds.
Recension:
"Demoner" är en relationsroman med inslag av psykologiskt drama och visst samhällskritiskt fokus, något som genast fångade mitt intresse. Dock är både titeln och omslaget missledande då det lite talar för att boken är en fantasy, vilket den uppenbarligen inte är. Boken har en tydlig kritik till rättsystemet, vilket gör att boken lämnar efter sig en hel del eftertanke, som ger möjlighet till reflektion.
Författaren har en annorlunda berättarstil, som skriver läsaren lite på näsan. Det resulterade i att det till en början var svårt att komma in i berättelsen. Bristen på gestaltning berövade också läsaren möjligheten att göra tolkningar på egen hand. Men när jag väl kom in i boken, efter en si så där 50 sidor, tänkte jag inte så mycket mer på det, eftersom storyn gjorde mig nyfiken.
En dyster stämning genomsyrar hela boken och det finns ett djup som ofta saknas i relationsromaner. Vi får dyka ner i en berättelse om ensamhet och utanförskap. De två karaktärerna kämpar för sin överlevnad i en värld full av förtal och illvilja. Det hela är lite för otroligt för att vara sant, men det finns ändå en lätt känsla av att läsaren befinner sig i en självbiografi. Kanske speglar ändå detta det faktum att författaren själv suttit i fängelse? Oavsett gick jag inte oberörd ur historien.
Vi får följa de två protagonisterna parallellt, vilket gör att vi kommer dem in på livet. Båda huvudkaraktärerna lever oerhört tragiska liv, den ena utsatt för värre saker än det andra och det är svårt att inte bli lite förbannad på allt de får gå igenom. Sett ur ett rättsligt perspektiv är det som händer Lotta, sådant som inte får hända, men som förmodligen förekommer oftare än vi tror.
Att känna något slags framtidshopp för de båda är omöjligt, och den lilla, men fina kärleksberättelsen mellan de två vilsna själarna, kommer lite i skymundan, då alla, inklusive människor som borde älska dem, verkar vilja förstöra för dem.
Det hela är helt klart ingen positiv berättelse, och slutet, ja, det var inte helt oväntat, men inte helt förutsägbart heller. Jag stänger boken med en smått ilsken, men uppfriskande känsla. Det är en bok som gett mig något att tänka på.