Bödlarnas Profetia

Titel: Bödlarnas Profetia

Författare: Ricky Strandberg

Utgivningsår: 2021

Utgivare: Modernista

Antal sidor: 208

Språk: Svenska

Genre: Spännigsroman

Om boken:

I det gamla men välbevarade 1600-talshuset vid Vita bergen på Södermalm i Stockholm råder stillhet och det har ännu inte blivit mörkt. Men när den ende kvarvarande bofaste tycker sig höra röster i natten, ord från en sedan länge bortglömd profetia, drar sig skuggorna hotfullt närmare.

Husägaren hittas död i ett rum i huset, av vad som uppfattas som naturliga orsaker. Men det tycks samtidigt finnas en koppling till ett snart trehundra år gammalt mord. En väl förborgad hemlighet, ett blodsdåd utfört under 1700-talet, uppdagas nämligen i efterlämnade dokument. Åren runt 1740 lönnmördades flera familjer i staden, och deras kroppar återfanns aldrig.

Arvtagaren, Mikael, samlas med sina närmaste för att ta hand om arvet. De måste nu städa det hus där den döde påträffades sittande på en pinnstol framför en antik spegel i guldram. Och medan de gör det börjar släktens mörka förflutna ta form.

Recension:

"Bödlarnas profetia" var en sådan bok som jag blundade när jag valde ut inför denna "spooktober". Jag började lyssna på den utan att veta vad den hette, vad den handlade om eller vem som skrev den. Det enda jag visste var att det var en thriller, och jag blev glatt överraskad. "Bödlarnas profetia" är en riktigt bra spökhistoria med gotiska inslag som utspelar sig i Stockholm.

Författaren har fantastiska skildringar. Miljöbeskrivningarna är så välformulerade att läsaren flyttas till en annan tid och en annan plats och berättelsen känns än mer levande och skrämmande, så där så det riktigt kryper under skinnet om en tillåter sig att leva sig in i berättelsen.
Karaktärerna är verklighetstrogna och välarbetade. Medan berättelsen trappas upp steg för steg får vi följa dem genom vardagslivet och vi lär oss tycka om dem. I takt med att läsarens empati för huvudkaraktären byggs upp ökar också tempot i boken, och författaren håller kvar läsarens intresse ända fram till slutet.
Språket som används är vackert och en fröjd att läsa, vilket gör den till en riktig bladvändare. Det historiska perspektivet vävs in i den övriga handlingen på ett skickligt sätt och det är precis lagom mycket detaljer för att bygga upp den grundpelare som hela berättelsen bygger på och samtidigt skapa en kuslig stämning så att läsaren inte tröttnar på all fakta.
Helt klart en av de bästa spökhistorierna jag läst.

Betyg: 4 av 5