1Q84: Första boken

Titel: 1Q84 Första boken

Serie: 1Q84 (#1)

Författare: Haruki Murakami

Utgivningsår: 2012

Utgivare: Norstedts

Antal sidor: 451

Språk: Svenska

Genre: Samtida skönlitteratur 

 
Om boken:

April 1984. När Aomames taxi fastnar i Tokyos rusningstrafik ger chauffören henne rådet att kliva ur och följa en trappa ned från motorvägen. Hon gör som han säger, och i ett slag är hela hennes tillvaro förändrad. Snart inser hon att hon måste ha förflyttats till en annan verklighet till 1Q84 års värld.

Tengo drömmer om att lyckas som författare. I väntan på sitt genombrott får han ett märkligt uppdrag: att hjälpa en sjuttonårig flicka med att sammanställa ett manus till en litterär tävling. Han blir alltmer indragen i arbetet med romanen, och omständigheterna omkring dess innehåll och den unga författaren är minst sagt förbryllande.

Recension:

När grannen på landet rekommenderar "1Q84", och tillägger att det är bra att ha ett öppet sinne när en läser den, så blir jag naturligtvis väldigt nyfiken. Det tar inte heller många sidor av "1Q84: Första boken" innan jag känner att mitt intresse väcks, och jag vill inte lägga ifrån mig den.

Boken är minst sagt annorlunda. Här blandas den tråkiga vardagen och en önskan om något mer, med en besynnerligt skör balans mellan rättvisa och hämnd. Det är en märklig, men lättläst bok. En sådan berättelse där inte så mycket händer trots att den är lite av en tegelsten, men där författaren är skicklig nog att behålla läsarens intresse till sista sidan. Även om det är lite action, innehåller berättelsen väldigt mycket. Spänningen byggs upp långsamt, ändå rycks jag med. Författarens lättsamma och sega sätt att skriva påminner lite om Stephen King, vilket är något jag själv uppskattar.

Författaren skildrar Japan på 1980-talet på ett skickligt sätt. Det är ett nöje att föreställa sig kontrasterna mellan en färgglad och skör fjäril och den bullriga, överbefolkade staden. Vi befinner oss i en värld som påminner om vår egen, samtidigt som det finns små inslag av något som påminner om Studio Ghiblis fantasifulla värld. Mysig, och skrämmande på en och samma gång.

Men framförallt är det huvudkaraktärerna som utgör själva kärnan i boken. Författarens oerhörda skicklighet att skapa intressanta karaktärer och ge dem ett sällsynt djup kan inte gå någon läsare förbi. Jag fäster mig mycket snabbt vid den starka, feministiska Aomame, med sin gåtfullhet och målvetenhet. Det tar lite tid innan jag tycker om den lite anspråkslöse Tengo, kanske för att han inte kan sluta stirra på kvinnors bröst, vilket förmodligen inte ansågs lika opassande på 1980-talet, när det var guppande bröst och rumpor i var och annan musikvideo och film, men ändå väcker sådant beteende lite förakt i mitt feministiska sinne.
Men allt eftersom en lär känna honom förstår en att han inte är särskilt sexistisk, bara en produkt av sin omvärld. Han är trots allt, precis som Aomame, en helt vanlig människa, som försöker överleva genom att hantera sitt förflutna på sitt sätt. Läsaren lär känna dem så väl att de får ens medkänsla, och jag börjar tycka om dem båda två och börjar spekulera om hur och om de kommer att mötas.

Den första boken i "1Q84" är en genialisk, lite märklig bladvändare. Boken lämnar efter sig en tomhet, som gör att en genast vill kasta sig över uppföljaren, men nog kan jag härda ut lite till. Den som väntar på något gott…

Betyg: 4 av 5